Syn på religion i Dagens dikt?

DAGENS DIKT?
ELLER
DEN TRASIGA GRAMMOFONPLATTAN

att måla över alla gamla mästare
att må måst måsta odla sin personlighet

att se gud gud ud i det modhrm…mod!..universum
mer hem hm hemlös än den minsta atom

att hugga i sten tugga i sten och hugstenas
att inte ha-ta-ta-ha-ta-ta andra som du ha-tar dig själv

att kastas att há-hastas att kastas och hit-dit
att inte tro…ptro-tro och slita sönder sig själv

att tro och slita sönder andra
”     ”    ”     ”        ”         ”
”     ”    ”     ”        ”         ”
”     ”    ”     ”        ”         ”

”Dagens dikt?” är uppdelad i fem strofer varav de fyra första är tvåradingar medan den sista består av fyra rader. I den andra strofen tas gudsfrågan upp till diskussion. Redan genom att låta ordet Gud börja med liten bokstav antyds dennes obetydlighet. Lindegren är medveten om det fortfarande kontroversiella i att ifrågasätta religionen och visar detta genom att harkla fram moderna som ”att se gud gud ud i det modhrm…mod!..universum”. Det krävs som också påpekas i raden mod att våga beröra detta ämne. Nietzsches förklaring att Gud är död är synbar när strofen fortsätter ”mer hem hm hemlös än den minsta atom”. Till och med en atom, den då minsta kända beståndsdelen, har en fastare plats i världen än Gud som förr ansetts vara grunden till allt. Raden får ett särskilt fokus då den är den enda rad i dikten som bryter mönstret med den inledande anaforen ”att”. Detta tyder på att det är här diktens budskap verkligen finns.

Vid tiden för denna dikts tillkomst har det blivit svårare att säga vad som är rätt och fel; kyrkans ord är inte längre omedelbar sanning. Som sägs i rad sju ”att kastas att há-hastas att kastas och hit-dit” slungas man fram och tillbaka mellan sina val. Detta leder till stress ”há-hastas” och i rad åtta uppmanas man till och med att stanna upp och lugna sig med en ljudhärmning av kommandot som ska få en häst att stanna. Att detta är sammanbundet med religionen antyds genom att detta läte är hopskrivet med ordet tro: ”att inte tro…ptro-tro”. Om man är troende finns det alltså risk att som raden fortsätter ”slita sönder sig själv” med de motsägande signaler kyrkan och samhället ger.

Sista strofen består av en rad som upprepas tre gånger. Denna rad är lite kortare än de tidigare, vilket innebär att man naturligt gör en kort paus mellan ”att tro” och ”och slita sönder andra”. Som en följd av min läsning innebär detta att troende inte bara förstör för sig själva, utan även för andra; att genom att tro sliter man sönder andra.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0