Lindegren på SOL

Jag höll ett kort anförande, med anledning av Lindegrens 100-årsdag, i anslutning till IASS-konferensen på sol-centrum för ett tag sen. Efter mig läste Roland Lysell ett urval dikter av honom. Det här är vad jag sa på ett ungefär:

”Att skjuta en fiende och tända en cigarett” (XXVIII, mannen utan väg)

 

Det var i den raden jag fastnade för Erik Lindegren. Förmågan att i så få ord sammanfatta så mycket. Det är en vid första anblicken väldigt enkel bild, på så vis att den är lätt att föreställa sig. Den är konkret. Samtidigt rymmer den så många sanningar, för vad är det som sägs egentligen? Om man skjuter sin fiende och sen tänder en cigarett, vad betyder cigaretten? Nonchalans, att dödande inte är mer dramatiskt än så och inte betyder något. Nerver, att cigaretten är nödvändig för att lugna sig. Cigaretter har så många konnotationer. Efterliknandet av kyssen – passion. Det djärva, coola blossandet – se på alla ungdomar utanför högstadie- och gymnasieskolorna.

 

Samtidigt pekar Lindegren på hur allt hör samman. Speglingen av handlingar, tändningen av krutet i skottet och tändningen av cigaretten, hur det ena dödar, det andra skänker njutning.

 

Det är oerhört skickligt. Dessvärre har Lindegren med åren blivit tämligen osynlig i Litteratursverige. Den ofta enda dikt av honom folk kommer i kontakt med är kärleksdikten ”Arioso” från Sviter.

 

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,

någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly

Någonstans

o någonstans

har alla tågen gått och alla klockor stannat

 

Dessa få utdragna rader som ofta återfinns i begravningsannonser har på sätt och vis blivit en del av det allmänna folkvetandet, dock utan att upphovsmannen på något sätt är allmänt känd.

 

När jag läste grundnivån i litteraturvetenskap nämndes han endast i förbifarten och på de högre nivåerna var han så också helt utsuddad ur minnet hos mina kursare. Samma sak gäller många av mina vänner som läser och intresserar sig för lyrik. Lindegren är borta. Jag frågar mig då naturligtvis hur detta kan komma sig? En man som till mycket är förgrundsfigur för dikt så som vi känner den idag, en man som har varit och är en förebild för många diktare idag, en man som hade oerhört stort inflytande i kulturlivet på sin tid. Vad hände? Hur kunde han försvinna så totalt? Det finns så klart inga enkla svar på detta, men jag tror att en hel del kan ligga i själva ”mannen” Erik Lindegren.

 

Jag tänkte först på det när jag läste Lyrikvännens temanummer om honom i år, att en i mitt tycke oproportionerligt stor del var rent biografisk. När jag väl fått ögonen på det började jag titta lite i mina andra papper för andra artiklar och essäer om honom. Och gång på gång är det samma sak som kommer fram, förkärleken till mannen, ikonen Erik Lindegren. Hur många gånger får man inte läsa om hans vallonska påbrå, hans norrländska drag, hur stilig han var, svårmodigheten, alkoholen etc. Faktorer som faktiskt inte har det minsta med själva texterna att göra när de når läsaren. Det är som att hans bakgrund och person är den ultimata ingången till texter som ska behandla hans lyrik. Hans författarskap ses genom ett romantiskt biografiskt skimmer. Och det är här faran kommer in. Just genom att han upphöjs på detta vis som person kommer dikterna på andra plats. Först är alltid mannen Erik Lindegren.

 

Och när ”mannen” alltid kommer först är det lätt att glömma dikten, särskilt när tid passerar och andra strömningar tar över i perioder. För om det är mannen som är i centrum, varför skulle han vara intressant så långt senare, varför skulle man läsa honom nu? En mytbildning utan text väger oerhört lätt med tiden. Och det är en förlust.

 

Därför är jag glad att det i år är 100-årsjubileum av honom, så att det finns en chans att föra fram hans dikt igen, och låta den hamna i fokus och honom ”mannen” dra sig tillbaka.

 


 


Kommentarer
Postat av: Anonym

gud vad roligt att du skriver blogg om min pappas morfar, så himla roligt att läsa!

2010-09-01 @ 20:46:33
Postat av: Ande Enochsson

Intressant blogg! Jag ställer mig som följare.

2012-04-22 @ 16:44:20
URL: http://www.phaunos.net/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0