Mottot

skugglös slingrar sig misstagens väg
på jorden det främmande djupet
betraktad av solens asketiska öga
och horisonters medfödda blindhet

Ett motto liksom titeln på en diktsamling påverkar i många fall läsningen eftersom de kan ge ledtrådar om övergripande budskap. Om vi ser på mannen utan väg är det intressant att det endast är i titeln och mottot som en väg överhuvudtaget nämns.

I mottot är ljus och mörker centralt, vilket blir än tydligare med tanke på dess arbetsnamn ”Zenit”. När solen står i zenit riktas ljuset rakt ned och ger därmed ingen skugga på samma vis som det när mörkret fallit inte finns något ljus att skapa skugga med. Om vi då ser det som att karaktären mannen utan väg rör sig fram på denna väg innebär skugglösheten att han inte lär av sina misstag, misstagen lämnar ju inte något avtryck, skugga.

Att ingen skugga heller kan falla över honom kan ses som att han söker finna en ny väg som är mer sann och som får människan att stanna upp och reflektera över sig själv och den värld hon lever i. Mottots ”misstagens väg” kan därför ses som en väg som övergivits och mannen i titeln sålunda ses vara på väg att söka finna en ny väg, ett nytt sätt att förhålla sig till världen och dess händelser.

En annan intressant aspekt är perspektiven. Om perspektiven som tas fram i mottot sätts in i ett koordinatsystem motsvarar horisonten x-axeln, solens gentemot jorden lodräta position y-axeln och vägen mot horisonten z-axeln. Det skapas på så vis ett tredimensionellt rum eller en sal som samlingen ryms i, ett exklusivt förenande universum.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0